Gå till huvudinnehåll

Nathalie ser bara möjligheter!

 

Nathalie Nilsson är en 28-årig tjej från Osby som, trots att hon endast har cirka två procents syn, väljer att bara se möjligheter. Just nu satsar hon för fullt mot Para-EM i Berlin sommaren 2018. Tanken är att hon då, på Olympiastadion, ska springa 400 meter under minuten. Att det räcker till en medalj är ingen omöjlighet. Men livet som synskadad har inte alltid varit lätt och har bestått av många utmaningar.


Diagnos och skoltid

Skolstarten blev en jobbig tid för Nathalie då hon hade svårt att hänga med i undervisningen på grund av synproblem. Vid åtta års ålder fick Nathalie diagnosen Stargardts syndrom, en ärftlig ögonsjukdom som ofta utvecklas i mycket tidig ålder och gör att syncellerna i gula fläcken dör. Nathalie har många gånger fått slåss för sina rättigheter och hon blev placerad i särskola på grund av att hon inte kunde ta till sig information som alla andra elever. Senare har det visat sig att hon är normalbegåvad. Nathalie minns den tuffa skoltiden där hon många gånger kände sig udda och utfryst.
 
– Ingen ville vara med mig och de andra barnen gömde sig för mig på rasterna. De viskade till varandra och skrattade för att jag inte såg.


Idrotten blev glädjen

Glädjen hittade hon i att springa och redan som liten ville hon alltid tävla. Hennes pappa tog med henne till en friidrottsklubb och där trivdes hon verkligen. Till en början var höjdhopp favoritgrenen och Nathalie berättar:
 
– Det var en så häftig känsla att komma över höjdhoppsribban trots att jag inte såg den förrän den var någon meter framför mig. 
 
Nathalie tävlade ofta mot fullt seende konkurrenter och visade sig vara en stor talang i många grenar. Genombrottet kom 2005 i Colorado Springs då hon som 16-åring tog guld i junior-VM för synskadade i höjd, längd samt löpning på distanserna 100, 400 och 800 meter. Framgångarna avlöste sedan varandra och en höjdpunkt, trots att det tävlingsmässigt inte gick så bra, blev Paralympics i Peking 2008 med 91 000 åskådare på läktaren.
 
Efter Peking gjorde bland annat en knäskada att Nathalie trappade ned elitidrotten, men saknaden efter sporten blev stor. Efter några år bestämde hon sig för att åter igen göra en elitsatsning och nu är hon tillbaka på den internationella friidrottsscenen. I mars 2017 deltog hon i Grand Prixtävlingen i Dubai i Förenade Arabemiraten som blev en succé. Nathalie tog guld på 200 meter, silver på 400 och 100 meter samt brons på 1500 meter. Dessutom satte hon Europarekord på 800 meter och svenskt rekord på 1500 meter. 
 
Framgångarna i Dubai gav mersmak och nu satsar Nathalie för fullt mot nya rekord och medaljer. Som det ser ut nu blir EM i Berlin nästa sommar slutpunkten på elitkarriären. Kroppen börjar säga ifrån och det finns mycket annat viktigt i livet också. Nathalie och sambon Jonas har precis flyttat in i en ny lägenhet i Osby och till sommaren blir det bröllop. 

 

Kollage av två bilder. Den vänstra visar när Nathalie springer över mållinjen som vinnare i en löpartävling. Den högra bilden visar Nathalie med en medalj runt halsen.


Arbete och fritid

Nathalie arbetar idag som elevassistent på en förskola och trivs bra med att arbeta med barn. Framöver vill hon gärna arbeta mer med att kunna inspirera andra med funktionsnedsättning till att idrotta. 
 
– Den glädje jag själv har upplevt inom idrotten vill jag att andra funktionshindrade också ska få uppleva.
 
Att komma ut och föreläsa har hon också tankar om. För Nathalie finns det inget som är omöjligt och på träningen vill hon inte höra att hon ska hoppa över vissa övningar, hon vill alltid göra ett försök. Idag är hennes synskärpa ungefär två procent men hemma i Osby känner hon sig trygg i miljön hon är van vid. När det är ljust ute cyklar hon till löpspåret, är det mörkt får cykeln vila, och springer sedan en runda.
 
– Folk jag möter i spåret blir förvånade när jag springer rakt emot dem och sedan plötsligt stannar upp när jag får syn på dem.


Hjälpmedel

Nathalie tycker att hon genom åren har fått bra stöd med hjälpmedel. Idag använder hon läskamera från LVI både hemma och på arbetsplatsen. Det är den hopvikbara modellen MagniLink Zip som hjälper henne. 
 
– Läskameran fungerar fantastiskt bra och jag är helt beroende av den för att kunna se information på papper. Även barnen på förskolan har provat läskameran när de studerade maskar. Med en daggmask på läsbordet kunde de verkligen studera den in i minsta detalj, skrattar Nathalie.

 

Nathalie sitter framför sin läskamera MagniLink Zip. På läsbordet ligger två medaljer som syns förstorade på Zip:ens skärm.

 

Idag händer det väldigt mycket inom hjälpmedelsutvecklingen och där tycker Nathalie det är svårt att hänga med. Det finns även många produkter som inte är specifika synhjälpmedel, men som ändå är bra för henne. På arbetet har hon stor nytta av en iPad PRO och hela tiden har hon sin Apple Watch på armen. Där har hon kunnat ställa in siffrorna så hon kan läsa av tiden. 
 
– Tid är viktigt för mig och den viktigaste just nu är nog att komma under 60 sekunder på 400 meter. Ingenting är omöjligt, avslutar Nathalie.