Kundreferens – Magdalena

Magdalena, medicinsk sekreterare

– värdesätter utbildningen från LVI

Jag heter Magdalena Edlund och jag har jobbat som medicinsk sekreterare i snart 17 år. Jag har haft två anställningar inom detta område, på Dalens sjukhus där jag var i 15 år och sedan snart två och ett halvt år arbetar jag på ortopedmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm.

Jag är helt blind på mitt vänstra öga och ser ungefär 1,5 procent på mitt högra. Min diagnos är ”prematur retinopati” då jag är född tre månader för tidigt och man kan säga att ögats näthinna är förstörd.

Jag har en bra chef som har tagit hänsyn till min situation och sett till att jag får passande arbetsuppgifter och tid att träna på att hantera mina hjälpmedel. Vi jobbade tillsammans på Dalens sjukhus och hon ”headhuntade” mig till min nuvarande tjänst. Det tyckte jag var kul! Det är tyvärr fortfarande så att det finns många fördomar i samhället om vad man kan och inte kan göra som synskadad. Att bli erbjuden denna tjänst kändes som en bekräftelse på min kompetens. 

Magdalena vid sin arbetsplats på Södersjukhuset.

Varierande arbetsuppgifter 

Som medicinsk sekreterare skriver man i huvudsak diktat som läkarna dikterar och dessa läggs sedan in i patientens journal. Vi beställer journalkopior som ska skickas till olika instanser, skriver och skickar remisser till olika ställen och har många administrativa uppgifter. Jag tar även hand om kontakttelefonen varje dag. Något som är väldigt viktigt i mitt arbete är den så kallade ”kodningen”, dvs att man har klart för sig vilken diagnos kodningen gäller i varje enskilt fall. Det finns ju hur många som helst och de måste vara rätt. Det som läkaren säger måste dokumenteras rätt i journalen. Ibland får man titta på röntgensvaren och säkerställa att det tex var höger ben som det handlade om, kolla upp åtgärdskoder osv. 
 

Använder flera olika hjälpmedel

I mitt arbete använder jag en MagniLink Zip läskamera, en punktskrivare, OCR-inskanningsprogram, förstoringsprogram och skärmläsare för Windows med talsyntes och punktdisplay. Läskameran använder jag för att förstora utskrivna papper som jag måste kunna läsa. Punktskrivaren använder jag för att skriva ut dokument i punktskrift så jag kan läsa texter när jag inte sitter framför datorn. OCR-programmet använder jag för att omvandla otillgängliga texter i datorn till text så att skärmläsaren kan läsa upp dem för mig. Det kan t ex vara pdf-filer som inte innehåller text utan bara bild av texter. Skärmläsaren och punktdisplayen använder jag sedan för att navigera i min dator. Skärmläsaren läser upp allt på skärmen och texten som är uppläst presenteras också på punkt via punktdisplayen. 
 

Utbildning via LVI 

Utbildning på mina hjälpmedel sker genom LVI. Vi börjar varje utbildningstillfälle med att diskutera vad som är aktuellt, vilka problem som finns i nuläget och vad vi behöver lägga fokus på. Sen skapar vi en prioriteringslista och bokar in träningstillfällen. I början av utbildningsperioden träffas vi en gång i veckan i 60–90 minuter. Vid varje träff följer vi alltid samma struktur. Först stämmer vi av vad som hänt sedan vår förra träff; hur har träningen gått, har några frågor uppstått, går allt som det ska? Sedan går vi vidare till dagens ämne och därefter drar vi igång. Jag provar själv och utbildaren vägleder mig. Det är nödvändigt för oss att köra på det här sättet eftersom Södersjukhuset använder sina egna programvaror, som enbart finns på sjukhuset, så utprovningen av vilken metod som passar bäst måste ske på plats. 
 

När vi är klara skriver vi ner allting. Vi har gjort så att utbildaren skriver och jag läser igenom anteckningarna innan vi avslutar dagen. Sedan redigerar vi tillsammans då det är så viktigt att ha en manual som stegvis förklarar uppgiften och som jag sen kan gå tillbaka till. Det är bra att man får de hjälpmedel man behöver, men om man inte får ordentlig utbildning på hur man ska hantera dem då är det värdelöst. Utbildningen som jag har fått via LVI har varit strukturerad och riktigt bra – den har varit min räddning.